I domkyrkan idag
Sitter alltså i domkyrkan och har lyssnat till ett föredrag om vänstiftet Östra stiftet i Södra afrika. Mycket bra. Ubuntu på riktigt t.ex. Nu sjunger vi lovsång på afrikanska…
Dessförinnan har nominering och röstning till domkapitel ägt rum. Just det kan man egentligen tänka mycet kring. Domkapitlet är ju en viktig funktion, och borde engagera. Det är visserligen många här och många tycker det är kul att träffa kollegor. Men två nominerade valet till ordinarie ledamot.
Skulle kunna vara tecken på enhet och enighet, men är nog tecken på något annat här. Vad? Vet inte just nu, men kanske okunskap, trötthet, uppgivenhet, rädsla? Jag vet inte.
Valet till ersättare blev lite mer dynamiskt. Återstår att se utgången av det. ”Nu är det teologi det handlar om” hörde jag det viskas i bänken bakom…
Men jag undrar. Det är något under ytan här. Vet inte vad riktigt.
Vi får i alla fall höra om tron på andra håll i världen. Och det behöver vi.
”Men två nominerade valet till ordinarie ledamot.”
- är det ovanligt? Ursäkta, men jag vet inte vad du talar om, brukar det inte vara några nominerade och så väljer man? Hur skulle det annars gå till? (har alltså ingen aning)… Varför är det ett tecken på ”okunskap, trötthet, uppgivenhet, rädsla” att det är ”två nominerade till ordinarie ledamot”? du skriver som om alla skulle varit där och kunnat läsa mellan dina rader. Kan du inte berätta konkret för oss som inte var där vad det var som gjorde att du upplevde situation som så obehaglig?
Jag tänker. Och observera bara att det inte är utgången av valet jag tänker på. Bara för att förtydliga. Det har jag inget att invända mot.
Vissa av oss får ju inte ens rösta… jaja…
Det där om att ”nu är det teologi det handlar om” har jag hört förut. På ett val där jag faktiskt hade rösträtt hörde jag diskussionen i bänkraden bakom där ett gäng nybakade präster bekymrade sig över utifall en diakon skulle bli invald i domkapitlet… ”den teologiska kompetensen måste man ju tänka på”.
Då gick min kyrkoherde upp i talarstolen och sa det självklara att biskop o domprost är präster. Varför i hela fridens namn kan då inte den tredje vara en diakon? Med den diakonala kompetensen?
Det hjälpte inte eftersom prästerna är så många fler…
Hur menade du nu Markus?
jamen, vad var det som var så konstigt nu då, med att ha två nominerade till ett val till en post? Om det inte finns fler än en kandidat så kan man ju bara utpeka, då blir det ju rent utav löjligt att hålla val, inte sant? Fattar ingenting, ”“okunskap, trötthet, uppgivenhet, rädsla”.. öhh… hvad? que? quoi? whatstheproblem-liksom…?
Nej, vad ska jag säga. Det var en känsla jag fick där. Det var något inaktivt över den där dagen, med undantag av den afrikanske brodern som ledde oss i sång, samt diakonstudenten och pastorsadjunkten som varit i södra afrika.
Domkapitelvalet har genom åren tidigare engagerat, har jag förstått. Bara för fyra år sedan var det annorlunda. Lite fler nomineringar, lite mer engagemnag i bänkarna för de som stod att välja mellan. En insikt om att den som är präst- och diakon representanten är en nyckelfunktion i domkapitlet.
Man kunde förväntat sig lite mer förberedda kanditaturer etc. Det handlar ju ändå om tillsättning och tillsyn i församlingar.
Nu var det rätt så – ingenting. Det var oroande på något sätt. Jag undrar lite vad det är tecken på. För något är det. Jag vet faktiskt inte riktigt vad.
För att en diakon blev vald?
För att den ”teologiska kompetensen” inte prioriterades?
Eller för att det finns en allmän uppgivenhet inför att domkapitlen på senare år blivit en intresseorganisation eller rent av ett maktinstrument för biskop och hans klick?
Prästernas o diakonernas representant tenderar att bli gisslan. Likväl som de politiskt tillsatta.
Biskop, domprost o stiftsjurist bereder alla ärenden och talar om hur man ska besluta. Det krävs stort civilkurage för att ifrågasätta, ta reda på fakta och gå emot. Vem har den insikten, den kunskapen att ta ställning på egen hand?
De som är seriösa vågar inte ta ansvaret. De som vågar anses kanske ointressanta?
Aha, då förstår jag- det var bara två och engagemenget saknades… ja, vad ska du tänka, eller göra… kanske måste kyrkan gå in i en ”tankebox” som jag tror det var den norske statsministern som uttryckte det, angående EU-medlemskap. Kanske är det istället ett bra tecken, att kyrkan gått in i en tankebox för att lista ut vad man ska göra åt alla friktioner, och att det just den dagen var viktigt att bara få saker och ting och folk på plats för att kunna bygga vidare därifrån. Tomma stolar gynnar ju ingen. Vad vet jag, kanske kan du starta något?
@kyrksyster
Bara för att förtydliga: valets utgång när det gäller ordinarie ledamot applåderade jag. Det handlar nog mer om det andra du nämner.
Ja, då förstår jag… För med tanke på hur domkapitlen runt om i landet agerat i olika ärenden så ser man ju knappast någon objektivitet eller professionalitet i deras arbete.
Det har blivit alltför mycket tycke o smak om enskilda personer.
Jag kunde tyvärr inte stanna för att höra utgången av det senare valet, och har inte snokat reda på det. Upplys mig gärna. men jag fick också en känsla av att det hände något i bänkarna, att en nominering kastades fram så där i sista sekund, ingen förberett, ingen pläderat. Det kändes liksom inte okej. Men att det vflera kandidater är väl ingen nyhet ,skulle välkomnat ytterligare kandidater. Och en större tydlighet. Det var något lamt ölver dagen, jag håller med, tydligen har den kostat 1,5 miljoner i arbetskostnader för alla som var där. Då får det vara lite mer liv och lov! Den stod Eddo för…Och så den där härliga påtvingade svenskkyrkliga liturgin, nu ska alla luyfta händerna, nu ska alla hålla om varann , inte för att hjäretat vill utan för att vi bli tillsagda… Då backar jag. Annars aldrig!