Ursäkt & förlåt
Spanarna i p1 gjorde väl ifrån sig i fredagens program. Särskilt väl hängde Jonas och Helenas inlägg ihop, på temat ursäkt och ånger samt att den offentliga elakheten har nått en punkt där det inte är roligt längre.
När man nu så ofta hör att det ges ursäkter och kanske i än högre grad krävs ursäkter till höger och vänster måste man ju fundera lite. Det är ursäkter som krävs för Konstfacks idéer om konst, det är bonusursäkter, och politiker som borde be om ursäkt för sin politik.
Men vad är det då? Om de olika ursäkt-formerna står att läsa i min enkla ordbok Förevändning, försvar, skäl, urskulda, försvara, skylla på etc. Så det är inte så mycket till ord egentligen. Alltså handlar det om att man vill ha reda på orsaken till och grunderna för Konstskoleelevernas dumhet, man vill ha ord på hur tankarna går när man ger bonus för förlust.
Och vad får man? Jo, man får de orden. Man får förklaringar och lite tankar, men inte någon ånger och ingenstans leder det till att den som gjort fel ber om förlåtelse. Kanske betalar någon tillbaka bonusen, men hade det inte blivit uppmärksammat så hade det inte skett, då hade det gått igenom. Med ursäktandet ligger allt kvar så som det är lagt. ”Här är mina skäl, jag ångrar mig inte men jag kan kanske förstå att du känner som du gör, men nu går jag vidare.” Ungefär som det där ”ursäkta” när man stöter ihop i folkmassan och går vidare…
Och som man nu förmodligen börjar inse. Det går inte att säga vad som helst eller bete sig hur som helst. Ord bär mening. Det blir kvar saker. Ursäkt och förlåt är inte samma sak. Ursäktandet reder ytligt ut, men det finns ingen insikt och ingen ånger. Det blir halvt både för den som är utsatt och för den som har skuld.
Krav på ursäkt är väl ett påkallande av uppmärksamhet på en orättfärdig situation. Men ordet leder fel. Det är alltid svårt att kräva att någon ska be om ursäkt. Ännu mer svårt att kräva att någon ska be om förlåtelse. Det är nog egentligen en ledning fram till ånger vi är ute efter. Och det är väl tveksamt om den kommer i den offentlighet som detta rör sig i.
Förlåtelse och bön om förlåtelse är ju inget man kan kräva eller? Det ligger väl helt hos den som vill förlåta eller be om förlåtelse? Då är nog det offentliga kravet på att ”be om ursäkt” missriktat. Det handlar om att lyssna in den egna reaktionen, det egna samvetet. Den lilla tystnaden efter handlingen…
Då kanske bön om förlåtelse är det man efter ånger egentligen menar uttala, eftersom att be om ursäkt inte gör någon skillnad då det saknar ånger.
Men efter Jonas och Helenas spaningar finns det hopp. De brukar vara observanta. Lite oroväckande är bara att Ingvar Storm allt oftare på senare tid inleder programmet med väderprat.
Läs även andra bloggares åsikter om Spanarna, Jonas Hallberg, Helena von Zweigbergk, förlåt, ursäkt, ånger,
Jag tycker också att det går inflation i att ursäkta sig. Men kan man kräva rättvisa/upprättelse efter att ha åsamkat skada och dragit på sig skuld? Det tycker jag, och det är där förlåtelsen har sin plats.
Kräva är svårt tycker jag. Man har väl att hoppas på förlåtelsen. Den som är i skuld har väl bara att be om förlåtelsen. Det är väl troligare att få förlåtelse om man ber om just förlåtelse i ånger och erkännande, och inte i form av ursäkt, där jag uppfattar att det finns något av brist på insikt och ånger. Det är lite som att den utsatte blir kvar med en ursäkt utan att ha möjlighet att förlåta, då den som har skuld inte ångrar…
Blir det snurrigt eller? Jag försöker reda ut mina tankar, men kräva förlåtelse låter svårt? Kräva ursäkt i form av förklaring utan att förvänta insikt eller ånger – hur är det då?
Konstfackstudenten har inte bett om vare sig ursäkt eller förlåtelse, hon står vid sitt agerande, och jag håller helt och hållet med henne. Den dagen vi börjar förtrycka och förbjuda politisk konst, som är vad konsten är till för, tycker jag, så är steget inte långt till vare sig stalinismen eller nazismens konstsyn- man skulle måla bredhöftade ariska arbetarkvinnor med många barn, och fyrkantiga, tappra soldater i nationens stolta armé… osv…
Hallbergs klockrena poäng var att man inte ber om ursäkt/förlåtelse för vad man gjort utan för att man, eventuell, och enbart då, kan ha gjort någon ledsen med det man gjort. Detta är intressant, tänk på SEB-girig-Annika som bad om ursäkt för att ”det blev så fel”, inte ett ord om att hon faktiskt hade GJORT fel… min stilla förundran är: var är kyrkan i det här? Kan den inte gå ut nu och fördöma girigheten, elakheten, kan den inte peka på Annika och hennes kompisar och säga att detta är dåliga exempel? Eller är kyrkan alldeles för upptagen på annat håll? Grävande i folks sexualliv kanske? En enkel fråga: Markus, i dina söndagspredikningar; tar du upp dödssynden girighet, pengabegäret, kamelen genom nålsögat och de rika osv osv? tar du upp elakheten, hur man sårar varandra på tv och överallt? Gör du det?
Kanske jag var otydlig också:
Jag tror inte man kan kräva att varken få eller få erbjuda förlåtelse. Men man kan kräva rättvisa/upprättelse.
Det handlar om ansvar och rättvisa. Man tar på sig ansvaret och är ångerfull och känner behovet av att bli förlåten och gör sin bekännelse och försöker gottgöra bäst man kan. Den som är utsatt har att ta ställning till om man vill förlåta eller ej, och om man vill ta emot gottgörelsen. Ibland kanske det närmaste en gottgörelse man kan komma handlar om att man tar sitt pick och pack och ”försvinner” ut ur den andra människans liv..? Kanske orkar hon/han då också förlåta så småningom…
Ursäkter är snarare att avsäga sig ansvar. ”Ja du är ursäktad” är lite som att säga ”OK du är befriad från ansvar”..?
Visst blir det snurrigt. Kanske fanns det nåt matnyttigt?
Så kan det väl få vara? (=Du är ursäktad…)
@teresa: Jag vet inte om jag håller med om det där med konsten. Kanske. Men ersätt för allt del tunnelbanevagnen tänker jag… och angående predikan: Jag försöker. Tack för påminnelsen.
@Emma: Ja, jag använder nog aldrig ”ursäkt” vad jag kan komma på. Men det har väl också sin sidor kanske. Jag snurrar ursäktad vidare. Tack för idag.
Läste i Metro idag (090409)att en kille i ett MC gäng hade ringt och ”bett om ursäkt” en timme efter att han skjutit en annan i huvudet. Det låter mycket underligt, man undrar om det är tidningen som skrivit fel…