Det här med äktenskapet
När äktenskapet ingås i kyrkan, inför Gud och församling, blir det annorlunda än om det är en bevittnad signatur. Det som händer i en vigselgudstjänst är inte en inramnning, det är en aktiv händelse i löftenas ingående.
Bibelordet och bönerna ger en annan grund för det som händer. Löftena sägs kanske med samma ord som i ett annat sammanhang, men Guds helige Ande är ju med eftersom det är en gudstjänst. Att ha gett varandra löften i den helige Andes närvaro tror jag är en annan sak än att ha gjort det utan. I den tjänsten jag står i så tror jag att det är en fundamental skillnad. Det handlar om att förvänta sig Guds välsignelse i äktenskapet och att veta att den som förlåter all världens synd är aktiv del också i detta äktenskaps förlåtelse. Den Gud som är Skapare av himmel och jord deltar också i detta äktenskaps livgivande gemenskap. Och Ordet om hur kärleken ska vara i äktenskapet som finns i Efesierbervet 5 är ju närmast sakramental: ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den…” Det blir ett fattigt samhälle med vigslar utan gudstjänst, men det kanske ger kyrkan en större vittnande möjlighet i det att det faktiskt är skillnad. Det rymmer ju ”en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan.” (Ef 5:32)
Detta tror jag såklart att kyrkan behöver veta och ta på allvar. Det kan förväntas en hel del inte minst i uppföljning av vigslar. Men om vi i kyrkan ser vad äktenskapet är, så är det nog. Då har vi vigselgudstjänster när brudparet varit i på skattemyndigheten eller vad det nu blir. Och kanske är detta en väldigt bra väg att gå med att låta myndighetsutövningen vara statens. Då blir kyrkan fri att följa Ordet.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, vigsel, vigselrätt
Naturligtvis är det som du säger här. Eller snarare, så TROR jag också.
Det är intressant att se hur politiskt styrd svenska kyrkan varit hittills. Jag kollade upp nittonhundratalets stora fråga, kvinnoprästfrågan på wiki:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnopr%C3%A4stfr%C3%A5gan
Här ser man ju tydligt hur den sekulära världen tar över och med maktmedel till slut får som den vill. Och det är naturligtvis inget ONT i det – det handlar i första hand om vilka som ska få inneha statliga tjänster. Möjligen också om makt, återigen.
Detta är väl egentligen bara en sentida konsekvens av Gustav Vasa och protestantismen. Han ville inte ha några makthavare utanför landets gränser och såg till att få bort dem.
Grundläggande i detta tror jag ändå är sakramenten. Att prästvigningen inte är ett sakrament gör den ju öppen för nya tolkningar, och samma sak gäller ju också äktenskapet. Att skilsmässa redan är möjligt eller snarare flera kyrkliga vigslar för samma människor i nya konstellationer måste ju också bero på äktenskapets svagare ställning i tron.
Om jag förstår den protestantiska tron rätt så är endast dopet och nattvarden sakrament – detta gör ju banden till kollektivet svagare, tron till en fråga mellan den enskilde och hans/hennes skapare. Äktenskap och prästvigning som i allra högsta grad har konsekvenser i jordelivet får inte samma dignitet.
Någonstans tror jag att det är mycket nyttigt att den svenska kyrkan skilts från staten, det gör att fråga efter fråga måste betraktas i ett nytt ljus och kanske finna nya svar.