Ekonomi och framtid

Dagen skriver om Vatikanens ekonomiska bekymmer. Samtidigt tar Yngve Kalin upp Svenska kyrkans ekonomiska bekymmer i en lite mindre tidsskrift. Se hans hemsida för texten. Tipsar härmed Dagen om något att gräva i, om ni läser bloggen här. Kul att se att det ändå får visst genomslag i bloggvärlden: Eva Hedesand Lundqvist, och Missional Experiences kommenterar.

Jag tänker på det rätt ofta, just det som är Yngves poäng:

Med andra ord: Kyrkan är för sin ekonomi helt beroende av den stora majoritet av medlemmar, som inte delar eller praktiserar hennes tro. Därav rädslan att tappa medlemmar. Av ren självbevarelsedrift måste ledande företrädare för kyrkan försöka att undvika att stöta sig med dessa passiva kyrkotillhöriga. Man söker godkännande och erkännande för kyrkans verksamhet, vilket syns i informationskampanjer o.dyl. där man mer eller mindre vädjar att folk ska fortsätta att vara medlemmar med hänvisning till arbetet inom diakonin, vid katastrofer, bland ungdomar etc. Vi vet att detta är bedrägligt tal. Endast en mycket liten summa av de faktiska kostnaderna för verksamheten går till arbete av detta slag. Detta kan en grävande journalist snabbt visa!

Läser man då i relation till detta t ex ovanstående bloggreaktion, så ser man väl bara att det är precis det som det handlar om? Vi har de fyra uppgifterna beskrivna i vår kyrkoordning: Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Jag vill ändå säga att prioritet ett, utan vilken det blir intet av de övriga, är gudstjänst. Och den lyser med sin frånvaro i mångt och mycket. Svenska kyrkans anställda ska möta människor, är en rätt vanlig inställning när man läser om kyrkans liv. Det är ju inte alls så det egentligen är - församlingen, alltså de som mötts till gudstjänst går vidare med sin tro i vardagen.

Gudstjänst i centrum är kyrkans liv. De andra tre uppgifterna är länkade till denna, och kommer ur denna. Det är ju här vi mött levand Gud, blivit försonade i bekännelse och bön, upprättade och uppbyggda i Guds ord och sakrament.

När det gäller ekonomin då, så borde kyrkan rätta in sitt liv efter en inkomst som korresponderar mot den gudstjänstfirande församlingen. Vän av kyrkoordning frågar sig säkert då: Men vad blir det av det större ansvaret då, den geografiska indelningen, de tillöriga men tvekande, tvivlande…? Jag tror att det skulle bli bättre för alla. Engagemang och ekonomi kan behöva hänga tätare ihop. När det är så långt som till Uppsalas kyrkans hus, så blir vårt engagemang för “deras sak” väldigt trögt. Vi undrar ofta vad som händer… Tack Yngve för lite guidning bland siffror och skeenden.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, ekonomi, reklam, kyrkans hus