Is och varmt vatten
Jag skrev om det för ett tag sedan, men eftersom det bara är det senaste som är aktuellt så kommer temat tillbaka. Så gör ju även nyhetsrappoerteringen…
Isar smälter (DN) och värmen stiger (DN). Extremare klimat väntar, och det är en accelererande utveckling. Jag tror att det såklart hänger ihop med både naturliga förändringar, och människans påverkan (SvD). Alltså kan vi på olika sätt säga att det är för sent, att det är oundvikligt med katastrof eller att vi ser att det inte ser bra ut o.s.v.
Men åter igen. Skapelsen kommer inte att bli helt lagd under kaos makt igen. Floden kommer inte att utplåna alla levande varelser igen. Förbundet är mellan Gud och jorden (1 Mos 9:12-17), i det lever vi. Men det blir en påminnelse om vårt ansvar. Både för skapelsen och för vårt hela liv. Då menar jag att det som skapelsen vittnar om är lidandet (Rom 8:22), orättfärdigheten, Gudsglömskan, ansvarslösheten. Skapelsens oro påminner om Gud, påminner om behovet av rättfärdighet, Gudslängtan och ansvar, som leder till Guds kärlek till hela skapelsen som gensvar på skapeslens lidande. Ytterst är det budskapet om vår del i världens bortvändhet från Gud, syndernas förlåtelse och ett liv i tron på Jesus som är befriat till kärlekens tjänst. Det är vad skapelsen säger oss…
Läs även andra bloggares åsikter om is, polarsmältning, antarktis, korallrev, uppvärmning, global uppvärmning, miljö
Människan är av Gud satt att förvalta jorden och dess tillgångar. Detta har vi misslyckats med. Min tro är att detta till stor del beror på ondskan och dess frestelser om snabba tillfredsställelser. Makt, pengar och utnyttjande av människor och resurser. Nu får vi uppleva vad detta resulterat i i vår tid när vi använt oss av sofistikerad teknik i produktions och konsumtionssyfte.
Jordens resursanvändning till lyxkonsumtion, transportslöseri mm gör att vi fått en växthuseffekt. Säkert är det regelbundna förändringar i klimatet också som nu accelererar denna effekt. Både ock på samma gång.
Men jag tror att vi är på väg mot en klimatkatastrof. Att hindra denna ser jag som mycket svårt. Människor över hela världen måste då samarbeta för att minska utsläppen vilket en mänsklighet som historien igenom inte ens kunnat hålla fred knappast kan göra. Lösningen är svår att se. Frågan är om den finns utan ett gudomligt ingripande.
Helt klart så Rolf, det ser mänsligt sett ut att vara en omöjlig ekvation. Som alltid bör vi bli manade till att bekänna vår synd och ta emot Gud på nytt i våra liv, i det lilla och i det stora. Guds frid är den fred världen behöver, Guds kärlek till förändring.
Men jag tror heller aldrig att vi ”vrider denna världen rätt” igen. Nya himlar och en ny jord ska komma i den Eviges makt. Vi ska förvalta med evigheten för ögonen, och då är det ett nytt sätt att tänka. För vad är det vi har med till det eviga? Jo det är det som Jesus räddat i sin död på korset, det är den som tror på honom som Gud sänt och som uppstår i härlighet.
Här är Jesu seger över kaos, som gör att vi aldrig behöver frukta den fullständiga ondskans dominans och herravälde. Och detta beskydd låter Gud verka i och genom löftet till Noa, för hela världen, allt skapat. Och det gäller fram till denna tidens slut, då vi alla endast har Kristus att fölita oss på. Det är trygghet i tro.