Juni

Jo, det blev lite stilla här som min hustru noterade i en kommentar. Det är väl så det är ibland – annat att göra kanske. Det är ju rätt mycket att läsa på nätet också. Tänkte läsa den där serien om Livets Ord som Dagen gör. Det blev ju varmt väder nu också, så för mej blir det lite långsammare då. Ramströms väderstation i Fägerhult hade varmast i landet igår – 29 grader och Fägerhult omnämndes därför på svt.se/vader.

Strax vidare till nästa gudstjänst. Idag är det andra söndagen efter trefaldighet, och det handlar om kallelsen till Guds Rike i Svenska kyrkan. Kallad till hopp och närvaro predikar jag om. Det handlar om att se himmelriket, se Guds Rike och längta efter det. Kyrkan ska se och bekänna sin längtan efter Guds Rike tydligt, så som i Herrens bön: Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Hopp och längtan efter Guds Rike blir till närvaro här och nu i tiden. Guds Rike tar form i kyrkan i tron på Jesus. Han formar sin kropp här med sin Ande. Det är närvaro.

Vi hade texten om det kallade och utvalda, det ringaste, det som inte är till, från 1 Kor 1.  Tänk på att det som världen ser ner på och ringaktar, det är där tron börjar. Jag såg att det är syndernas bekännelse och förlåtelse som är det som världen ser ner på. Det är en sådan där sak som kyrkan inte ska skämmas över utan ta sin utgångspunkt och all sitt hopp i – syndernas förlåtelse i Jesu blod. Visst är det självklart?